Bildpar från ett sorgparti
|
Entrén

Publiken sätter sig ned i sätena. Belysningen och ljudet tonas ned. I salongen är det tyst och mörkt. Ett långsamt stegrande ljud anas. Det kommer någonstans vänster bakifrån. Det kommer allt närmare och blir allt starkare. Plötsligt dundrar det från högtalarna från alla håll så att det skakar i sätena. På slöjan framför oss projiceras bilder av WTC-kraschen i fem meters bredd.
Detta är en film i sann Aftonbladet-anda. Det är en emotionell och engagerande film som används i början av ett besök för att sätta stämning och visa på komplexiteten i nyhetsvärdering, arbetet bakom och de känslor nyheter väcker.
I filmen möter vi dramatiska konflikter, nyhetsvärdering, sport och nöje. Det är kontraster som förstärks av att projektionsytan är uppdelad i två lika stora delar där bildpar flödar in och ut i varandra. Olika ämnen ställs mot varandra. Sorg och glädje, vinnare, förlorare. Miljöns försvarare möter kritik från miljöns försvarare. Frågor förskjuts och möts upp på nytt. Det är i stort sett en mycket enkel film som utgår från enkla dramaturgiska principer men däri finns det motsättningar som ger dynamik och färg.
Teknik: Transparent projektionsslöja och två projektorer projicerar på två ytor som ligger sida vid sida med 5 cm mellanrum. En högtalaranläggning med surroundljud: flygplan, hundar, bomber som briserar, fotsteg ljuder från olika håll och rör sig i olika riktingar.
Bild från partiet med sport & nöje
|
Bildpar från ett sorgparti
|
Bild från intervju med Aftonbladets chefredaktör. Utöver chefredaktörn intervjuas en journalist och en nyhetsfotograf. De tre intervjuerna ger sammanhang och fogar samman de olika partierna. Genom dessa får filmen bra tempo och flöde i dramaturgin.
|
|